Har blivit lite filosofisk och tänkt på livet. Jag känner mig förmodligen äldre än vad jag är. Det har jag gjort länge, jag har alltid tyckt att min röst är lika mycket värd som vuxnas röst. Jag har tyckt att min åsik och min vilja är lika mycket värd som vuxna människors. Det är attitydproblem nämligen. Sa dem. Men alla ungdomar med stark vilja, åsikter och regler har väl attitydproblem om de inte matchar de regler som alfagruppen har? Jag hade alltid problem med att förstå varför jag inte kunde sova hos en kompis när jag ville, även om jag inte fick. Jag förstod aldrig konceptet med att bara kunna ta ett nej. Sålänge inte konsekvensen av mitt övernattade var negativt kunde min hjärna inte koppla. Detta ledde såklart till aggressionsproblem. Sa dem. Nu har jag lärt mig att kontrollera min ilska. Och att nej är ett nej. Fast jag måste erkänna, jag gillar fortfarande inte att få ett nej utan vidare förklaring. Jag kan dock förstå varför människor ger ett nej utan grund: makt. Folk som har makt utnyttjar den. Så har det alltid varit. Se på Gaddafi t.ex. Hitler är också ett perfekt exemplar. Samma med lärare, föräldrar, poliser. Det handlar inte om vad, vem, när, hur. Folk med makt, de gillar sin makt och vill använda sin makt att känna sig själv bättre. Jag försöker bara att lova mig själv att inte använda min framtida makt (om jag nu får någon) till något negativt. Att det ska finnas en förklaring, ett svar till mina handlingar.